Och som det är nu:

De irländska tjejerna som jag jobbade med fick sparken i måndags.. De åkte till Adelaide på helgerna och var inte som chefen ville, de levde inte upp till hans förväntningar. Förväntningar som jag inte heller förmodligen kommer eller vill leva upp till. Jag hatar honom och jag hatar det här. Vet inte om jag ska bita ihop och köra mitt race tills han sparkar mig (också) eller säga upp mig på fredag? Jag trivs inte. Men det kanske är dumt att slänga bort ett jobb jag behöver? Men jag passar inte här.
     Jag känner mig som en fånge här. Han gillar inte när man åker iväg på helgerna, utan vill att man stannar och tar hand om huset och så. Han vill att man ska vara "involverad" och "angelägen", men gör inget för att involvera en, det måste man göra själv, men HUR? Samtidigt vill jag kunna göra vad jag vill på min lediga, obetalda, tid, utan att behöva oroa mig för om jag gör nog, osv. Jag går på äggskal. Det skulle kunna vara så bra här om det inte var för honom. Jag vill inte stanna här på helgerna för det är tråkigt och mitt hjärta finns på annat håll.. Men att hamna i den där leta-jobb-processen igen och slänga ut pengar på hostel är inte heller kul. Men det kanske är bättre än att gå runt och hata och vara orolig här?

 Kan nån hjälpa mig? Seriöst!? Jag behöver råd! Föräldrar!!