Kakadu National Park

Den 14 juni klockan kvart i åtta, en halvtimme försenade, hämtade ”Kakadu Dreams” mig från Fannie Bay med en 4WD med släp. Jag var den sista att bli upphämtad av sex andra personer. Inte en enda tysk. Tourguiden hade bred accent och bred hatt och hade bott i Borås i 6 mån. Brad hette han.
     Vi åkte direkt mot ”Spectacular Jumping Crocodile Cruise” där vi kl 9.00 skulle åka ut på Adelaide River och se på livs levande vilda krokodiler! Solig och fin dag, en bra dag för att åka på floden. Såg en krokodil direkt när vi gick på båten. Sen såg vi fler på flodbankarna och i vattnet under turen. De som var hungriga kom simmandes mot båten, vetandes om vad som komma skulle. Med hjälp av en köttbit hängandes i ett snöre från en pinne fick de krokodilerna att hoppa ut ur vattnet och fånga köttet! Två hoppande krokodiler fick vi se. Vi såg även en ca 6 m lång krokodil på håll! Den kallades tydligen ”Cannibal”.
     På vägen tillbaka matade de rovfåglar som kom flygandes utmed båten. Vi fick se de fånga små köttbitar i luften precis bredvid båten. Häftigt! Något med ”kite” hette fåglarna.

Åh hopp!

"Cannibal"

Ungefär en timme senare var turen slut och vi åkte mot Kakadu! Mycket körning, mer än jag trodde. Men det tar alltid lång tid att åka till platser i Australien.. Själva parken är hälften så stor som Schweiz, något jag inte heller förstått. Vi åkte i alla fall en gammal väg in i parken, genom ett militärområde. Stannade för paus lite nu och då. Köpte parkpass i Cooinda för $25. Åt lunch på en jättevacker plats vid South Alligator River. Sen åkte vi mot vårt läger i Garnarmarr och lastade av alla saker och så tog vi på oss badkläder och åkte en skumpig (aka rolig) 4WD-väg till ”Jim Jim Falls”. Väl där gick vi upp och ner, över stock och sten, för att komma till fallen och stranden. Det var verkligen en riktig strand där med vit sand, plus höga röda bergväggar runtomkring. Vi tog oss ett dopp i källan/sjön/poolen och det var ISKALLT! Upp snabbt och så värma sig/torka i solen tills den försvann bakom bergskanten. Snart var det dags att  hoppa och skumpa tillbaka och sätta upp lägret.

Vårt fordon vid South Alligator River

Det kan finnas krokodiler där...

Stranden

Krokodilfälla

Jim Jim Falls

Vi fick tält och en madrass. Jag hade min grymma $2-sovsäck och den fungreade utmärkt för det här klimatet! Skönt att campa i plusgrader! Vårt tält var ju knappt ens ett tält utan mer ett tältformat stort myggnät, så man såg rakt upp i stjärnhimlen när det var dags att gå och lägga sig. Men det var det inte än! Först skulle det ätas och till middag var det inget mindre än buffelkorv och känguruwok med potatismos! Jag hjälpte till och skar (inte ”skärde” för din skull mor! ;)) upp kängurun.. 
     Slutresultatet blev jättegott! Köttet smakade som vanligt kött, inget speciellt vad jag kunde känna. När vi ätit och diskat klart så tog Brad fram en didgeridoo och började spela. Sen var det vår tur! Jag var en av dem som provade. Jag lyckades få ganska bra ljud, men inte så länge..
     Klockan 22.30 var det läggdags. Sa jag att vi sov under stjärnorna?

Brad lagar mat.

Mitt "tält"

Vaknade innan Brad väckte oss klockan sju av en enorm flugjävel som ville in i mitt tält och äta mitt huvud eller nåt. Gick upp, packade ihop allt och åt frukost. En timme senare var vi på väg mot ”Nourlangie Rock” (eller Burrunggui/Anbangbang (stavning?) som aboriginerna egentligen vill att man ska säga). Där vandrade vi runt bland de stora stenarna och kollade på gamla aboriginska målningar och teckningar, medan Brad berättade historierna bakom dem och om växter och djur runtomkring och deras nyttor. Intressanta historier ofta. Häftig kultur och de kunde otroligt mycket om naturen omkring dem. Alla växter hade i princip ett syfte. Otroligt att de kunde komma på allt! (även om mycket säkert var slump...) Slickade på en ”green ant” som smakade citron. :P
     Vi skulle egentligen gått vidare till en look-out, men istället åkte vi till en annan ”art site” av någon anledning. ”Nanguluwur” hette den och till den kom det inte lika mycket folk. Vi var ensamma där efter att ha gått de 1,7 kilometrarna dit. Åt en vild (gul, liten) passionsfrukt där också. God!

Saker upp och ner betyder sjukdom; här: pga av uran i området.

Européerna kom...

Sen var vi i princip på väg tillbaka till stan, men vi stannade på några ställen innan dess. Först för lunch i Jabiru (nu äter jag tydligen ananas också! :S), sen vid en våtmark/fågelskådarställe som hette ”Mamukala”. Lite dött för det är dry season, men fint ändå. Stannade en snabbis vid Kakadu skylten och en termitstack också. Sista stoppet var vid en mack (som vi även stannat på dagen innan) där de förutom det vanliga även hade något så ovanligt som en albino buffel, plus en salt- och en sötvattenskrokodil!
     Sen tillbaka till Fannie Bay, där jag trött och i behov av en dusch gick lite vilse. Men jag hittade till slut och fick min dusch och nästan direkt därefter åkte jag, mostern och maken till en restaurang vi flygplatsen, ”Loong Fong”, där vi bokat bort tillsammans med de vi grillade med två dagar innan. Åt ”barra stir-fry with ginger shallots”, alltså barramundi wok. Mycket gott! Jag är så bortskämd! Efter det var det hem och sova (efter ett tag)! :)

Lunch i Jabiru

Mamukala

Tadaa!

Termitstack

Det var min Kakadu tour! Och detta var mitt hundrade blogginlägg! Nu är jag på väg ut till Stora Barriärrevet! :D


PS: Av nån (jävla) anledning så valde blogger att markera stora delar av texten i vitt, så det enda jag kunde göra var att markera i en mörkare färg istället. ALLTID ska nåt jävlas (som min far skulle säga)!