En till kärlek!

Idag har vi inte alls gjort mycket. Vi har gått runt på stan, gjort lite ärenden, ätit lunch bestående av tortellini (igen... typisk snålmat. Burksoppa till middag blev det också...) och sen var vi ute och gick en sväng. Och det var på denna promenad vi gjorde en stor upptäckt. En bit upp på Beaufort St så hittade vi ännu ett litet ”centrum” med lite affärer och restauranger. Där hittade vi typ världens mest underbara affär, fylld med böcker, filmer, posters, skivor, spel och lite kläder och skor! Det var helt underbart! Vi kände båda två bara kärlek när vi gick där inne... Butiken hette typ ”Planet” fast det var olika ”filialer” under det namnet som hette ”Planet Books”, ”Planet Games”, ”Planet Posters”, osv. Där inne kunde man förlora sig länge! Jag har upptäckt att jag verkligen älskar att gå att botanisera i sådana här butiker, alltså film-, bok-, konst-, skivbutiker. Jag älskar musik och konst och böcker! Jag är kulturell! Eller jag vill åtminstone bli det...

Planet Books

Planet ALLT, typ...

Imorgon börjar vi jobba. Det känns lite konstigt, men det ska bli skönt med lön (men jobbigt att gå upp på morgonen...). Det känns också som vår tid i Perth börjar lida mot sitt slut. Det är ju inte många dagar vi kommer att spendera här innan vi drar till Adelaide, bara de här två innan onsdag nu, kanske nån helg när vi jobbar och sen kanske nån dag innan vi flyger. Det är lite sorgligt för nu har man börjat känna till stan lite, man har sina ställen och Perth har blivit lite som ett hem. Vi har ju ändå varit här i en månad (minus Merredin)! Jag känner att jag gillar Perth nu och man vet ju aldrig om man kommer tillbaka eller inte. Det kanske man inte gör.. Men om man skulle älska Perth så mycket så är det väl bara att åka hit igen då. Livet är ju långt! Men det känns ändå lite sorgligt. Men också kul att man faktiskt kan lära känna en stad så som vi gjort nu. Det känns bra. Perth är mysigt, och hanterbart. På gränsen till litet faktiskt, i känslan, för att vara en storstad i alla fall. Det är en 1,8 miljoners stad, men det känns fortfarande som en småstad nästan i mentaliteten på nåt sätt. Storstadpulsen infinner sig inte riktigt. Men det finns nog mer som vi inte har upptäckt, i stil med det där lilla ”centrumet” på Beaufort St.

     Det känns som om Perth är en ganska vidsträckt stad, där de flesta människorna bor i förorterna utanför (villaförorter och inga miljonprojekt). Hustaken ser ut som ett lapptäcke i plåt och tegel när man åker utanför stan! Sen sticker det uppnågra skyskrapor i mitten, typ. Det är fullt med caféer och det finns många parker. Jag tror jag har läst någonstans att Perth var en av världens mest cafétäta städer (per capita, vad nu det betyder? Nån som vill förklara? .S)
     Jag hoppas verkligen, och tror, att det finns områden liknande Northbridge i andra städer, för jag gillar verkligen den bohemiska känslan här, med de små butikerna och den internationella stämningen. Jag vill finna nåt sånt på närmare håll när jag kommer hem där jag kan hänga (och köpa på mig saker...)!
     Men åter till att lämna Perth. Jag brukar ju faktiskt känna sådana här separationskänslor när jag lämnar platser jag rest till, så det är ju inget ovanligt och det går över. Jag kommer förmodligen och förhoppningsvis lära känna t.ex. Adelaide på samma sätt, och kanske Sydney och Melbourne och alla andra ställen vi kommer åka till. Men som Cattis sa, Perth var ju ändå vår första stad, det kanske är lite speciellt. Men det kan bara framtiden utvisa. I början tyckte jag nästan Perth var lite tråkigt faktiskt, men nu har jag ändå lärt mig älska staden! Det ser lovande ut för de ännu större städerna som faktiskt har (borde ha åtminstone) ännu mer att ge!

Vi får se om jag uppdaterar nån mer gång innan vi åker på onsdag (förmodligen.. som den blogg-sucker jag blivit...). När vi åkt blir det nog nämligen ganska tyst ett tag. Jag vet inte hur det är med datortillgången där ute på fälten, men den är absolut inte garanterad! Men ha de fint i så fall! Men vi hörs nog ganska snart. Eller inte. Vi får se. Ha det!