Stora CV-utdelar- och känguruklappardagen!

Idag har vi varit duktiga och skrivit ut våra CV:n och sen gett oss ut på stan och gått runt till olika butiker, caféer och affärer och frågat ”are you hiring any new staff at the moment?”, i olika versioner, och försökt att få jobb någonstans! Ibland var det nej direkt, många gånger var man tvungen att ansöka på internet (de lite större kedjorna) och ibland var de mer positiva och vi kunde lämna våra CV:n. Många ville ha folk till jul, så när vi sa att vi bara skulle vara här i max två månader så var det nej. Men vi lämnade i alla fall ut sju CV:n var. Nu får vi bara hoppas att någon nappar! Imorgon ska vi försöka lämna till nåt mer ställe som vi blev tipsade om och så ska vi leta upp två olika slags arbetsförmedlingar, ”Job Shop” och ”Aussiejobs” och se om de har nåt att erbjuda. Sen ska vi kanske kolla lite mer på internet på annonser, osv. Det skulle vara så skönt att få ett jobb och inte behöva oroa sig för pengar lika mycket hela tiden! Nu snålar vi väldigt med allt. Vad vi har hört av andra så kan det ta allt från någon eller några dagar till mer än en vecka innan de hör av sig, om de skulle göra det, så det är bara att vänta snällt..

Så till dagens andra stora händelse. Vi har sett kängurur!! Och klappat dem! :D I Swan River (som går genom Perth) ligger en ö som heter Heirisson Island och där finns det kängurus som hoppar runt och som man får gå nära. Vi gick en sväng runt ön först innan vi hittade några, men plötsligt såg vi en grupp människor ståendes i en klunga i gräset och då förstod vi att där, DÄR, är de! Och så såg vi dem.. Så otroligt söta och fina! Och de var inte alls särskilt skygga. De var förmodligen väldigt vana vid folk. Kameran fick verkligen arbeta! Här kommer resultatet (delar av det iaf):

Det var en ganska liten sort, det finns större! De var otroligt mjuka och lena i pälsen. Nu har vi gjort något verkligen australiskt känns det som! :) Men ändå är det svårt att förstå att vi verkligen är här. Det är så konstigt.. Australien har alltid varit så långt borta, som en avlägsen dröm. Och nu när man är här så känns det bara så overkligt. Det finns på riktigt, man kan åka hit på 22 timmar och det är ett verkligt land! Och kängurus är inget påhitt! De finns! Tro mig, jag vet!